Min son föddes igår, idag fyller han 30 år
Livet har gett mig fyra fina barn, min lyckofyrklöver. De är var och en väldigt olik de andra. För mig är de det finaste som finns jorden, de vackraste själarna, de mest rent tänkande personerna, de underbaraste fysiska varelser som balanserar på vår planet i rymden. Så tänker nog de allra, allra flesta föräldrarna. Jag insåg tidigt att det enda jag kunde försöka begåva dem med var självkänsla och nyfikenhet. Resten skulle de behöva fixa mer själva: självförtroende, lärande, relationer, engagemang, livsvägar. Jag insåg ännu tidigare hur mycket jag älskade dem. Jag älskade dem innerligt redan innan de fanns. Det som jag ännu inte då kunde fantisera var kraften i kärleken, villkorslösheten, oändligheten. Det förstod jag först då jag fick min förstfödde i min famn den första gången, jag formligen drabbades av kärlek till honom. Jag drabbades lika hårt vid varje barns födelse och den känslan är jag viss om att aldrig mins...