I det lilla blåa huset

Jag lyssnar på jorden i min lilla trädgård. Ett svagt nästanhummande i ett veckolångsamt crescendo. Det knakar nästan hörbart av rotverk som sprider sig, stjälkar som växer, fröskal som sprängs. Småfåglar och humlor förkunnar sina ärenden njutningsfullt. En klar, spröd ton bildas i min tanke. Doften av mull som hunden grävt fram där hon serieproducerat gropar kittlar min näsa. Jag tycker mig känna en vän doft av scillor och nunneört. Tusen små löften om väldoft i knoppar som håller på att bildas når mina sinnen. Jag står och långsamtittar. Låter ögonen vila i hur min plats på jorden kunde blomstra. Olika möjligheter flödar förbi framför mina ögon. Rytmer, färger, riktningar, former. I varje rabatt skall det under varje stund under sommaren finnas några välstämda perenner som blommar. För nu är det dags. Trädgårdsrenoveringen står i tur. Redan nu är min trädgård prunkande vildvuxet vacker. I fjol, den allra första s...