Jag lyssnar på jorden

Jag lyssnar på jorden i min lilla trädgård. Ett svagt nästanhummande i ett veckolångsamt crescendo. Det knakar nästan hörbart av rotverk som sprider sig, stjälkar som växer, fröskal som sprängs. Småfåglar och humlor förkunnar sina ärenden njutningsfullt. En klar, spröd ton bildas i min tanke.

Doften av mull som hunden grävt fram där hon serieproducerat gropar kittlar min näsa. Jag tycker mig känna en vän doft av scillor och nunneört. Tusen små löften om väldoft i knoppar som håller på att bildas når mina sinnen.

Jag står och långsamtittar. Låter ögonen vila i hur min plats på jorden kunde blomstra. Olika möjligheter flödar förbi framför mina ögon. Rytmer, färger, riktningar, former. I varje rabatt skall det under varje stund under sommaren finnas några välstämda perenner som blommar.

För nu är det dags. Trädgårdsrenoveringen står i tur.

Redan nu är min trädgård prunkande vildvuxet vacker. I fjol, den allra första sommaren i det lilla blåa huset, bekantade jag mig med det som växte upp, schersmin, syren, malva, pion, ros, stormhatt, akleja, flox, krollilja, bolltistel, iris, daggkåpa, daglilja, tibast. Jag såg vad som trivdes var, lade märke till det jag kanske ville flytta på. Jag planterade också plantor jag fick i gåva, blåsippa, penningarv, krikon, stor blåklocka, ormöga, anemon. Jag fick bort maskrosor och vresrosbuskar. Och trots mångfalden och skönheten i färgharmonin av perennerna som redan fanns, växte sig lusten om en helhetsplan allt starkare.

Och nu har jag i min hand en trädgårdsplan skapad av hortonomen Barbro. Hon lyssnade på mig, bekantade sig med trädgården, tittade noga på det som redan fanns, och kopplade till sin digra kunskap och vision. I min pyttelilla assymetriska trädgård lyckades hon rita in en nästan symmetrisk och flödessmart stomme av smala kullerstensgångar, och i de områdena som bildades mellan dem planerade hon in stora blomrabatter. Hon stärkte terasseringsidén någon tidigare odlare gjort, stärkte de nuvarande perennplanteringarna och gjorde dem tydligare, betonade gränserna med kantväxter.

Barbro förstod också att hon behövde ge mig frihet att måla min trädgård med perenner själv. Hon tipsade om några och gav mig verktyg om hur jag kan tänka då jag målar. Hon stärkte min syn om att långsamt lära känna platsen på jorden och hitta de växter som kommer att trivas och frodas i det lilla paradis som darrar av väntan på att få skapas.

Perennerna, buskarna, träden och mullen är beställd. Stenläggare ska snart skapa med gångarna.

Så jag bara lyssnar, doftar och långsamtittar på hur det kommer att bli. Blått, rosa, vitt, lila, purpur. Ett penseltryck gult som en glad okontrollerad kontrast. Snart får jag kavla upp ärmarna.

Bilder från min lilla trädgård ifjol, då jag varsamt och kärleksfullt bekantade mig med det som rotat sig här långt, långt tidigare än jag gjorde.