Att drabbas av kronisk migrän utan att förlora hoppet (utom ibland)
Jag har hela året längtat enormt efter att kunna jobba igen. Få kavla upp ärmarna, sköta mitt ansvarsfulla och meningsfulla jobb tillsammans med härliga och kunniga människor i en organisation som jag uppriktigt älskar. Inspirera och inspireras, utmana och utmanas, klura ut komplexa frågor tillsammans med briljanta hjärnor och brinnande hjärtan. Å, hela mitt jag ropar av längtan! Avundsjukt har jag läst på sociala medier om folk som kan återvända till arbetet efter den heta sommaren. Men min kroniska migrän har hållit mig i sitt järngrepp i månad efter månad i år. Detta trots att jag gjort allt som man ska, till exempel varit mycket noggrann med mängder värkmedicin man kan äta per månad för att inte på grund av övermedicinering riskera att få sekundär kronisk migrän, och trots att jag har haft den bästa tänkbara skickliga neurologen som bryr sig och inte ger upp. Men nu ska jag börja från början. Jag har sedan tidig ungdom haft episodisk migrän , för mig har det varit ett par anfall pe...