En brant och stenig väg till en kyrka
När jag var ung var jag aktiv i församlingens ungdomsverksamhet. Jag älskade de existentiella svaren, samhörigheten och det mysiga programmet och samvaron de olika grupperna och lägren erbjöd. Jag tyckte väldigt mycket om gudstjänsternas liturgiska uppbyggnad och vilade i Taizé-andakter. Men jag var kritisk till Bibeln och lärorna redan då. Jag läste Bibeln, streckade under med olika färgkoder och ritade frågetecken och utropstecken, och skrev kommentarer och frågor där de rymdes. Med frågetecknen gick jag till prästerna och ville uppriktigt förstå. Prästerna svarade och polemiserade med mig med ett stort tålamod. I många fall kruxade jag över frågetecknen. Till slut, efter ungdomsårens trägna strävan efter att förstå, skrev jag mitt eget Credo i en liten svart bok. Den var långt ifrån den teologi som då (och kanske fortfarande görs åt allmänheten) lärdes ut. Som ung vuxen klarade jag ändå inte av att komma i mål med hela grunden för kristendomen, kort framställd i lil...