I det lilla blåa huset

Kyrkklockorna ringer, hemmet är städat och hunden ligger ute och vilar i skuggan. Jag är ute i trädgården och lyssnar på en fängslande ljudbok (Sinun, Margot av Meri Valkama uppläst av Krista Kosonen, en riktig bladvändare, om man kan säga så om en ljudbok…). Medan jag lyssnar, fastnar blicken på blommor och kompositioner hortonomen, jag och naturen har skapat i ett underbart samarbete. Vilken skönhet var än blicken landar, hur vackert det blev till slut! Jag slutar lyssna och rycker förstrött bort lite ogräs medan jag andas skönheten i min lustgård. Jag har under några dagar insett att det kanske är trädgården jag kanske kommer att sakna allra mest när jag flyttar härifrån. Vi kommer att få ett vackert hem, det vet jag, men min lilla utsökta lustträdgård kan jag inte ta med mig. Annat än som minnesbilder och fotografier. Jag har tagit bilder så till den grad att de stackars blommorna ter sig som ofrivilliga kändisar inför en paparazzi där jag inkräktar på deras integritet. Men så får ...

 "Jag går igenom små rum ", sjunger Lisa Nilsson. "och alla speglar de olika sidor av samma sak. Jag går igenom små rum i mig." Och hon sjunger vidare "Jag går igenom de olika sidor som bor i mig. Och alla har de en färg, ett namn." I morse gick jag igenom de små rummen i mitt hem. Alldeles proppfull av kärlek för det vackra, väluttänkta och ljuvliga i mina små rum, i mitt hem. Full av ömhet för allt det fina och ofullständiga och oroande och hoppfulla i mig. Något av det här försökte jag fånga med kameran. Idag tror jag att annonsen för försäljningen publiceras, och med ens blir det riktigt verkligt.  Älskade, älskade hus, tack för de här tre fantastiska åren. Jag är säker på att du får härliga nya förvaltare.