Om att återskapa en blomsterbänk i en helt annan miljö

Kyrkklockorna ringer, hemmet är städat och hunden ligger ute och vilar i skuggan. Jag är ute i trädgården och lyssnar på en fängslande ljudbok (Sinun, Margot av Meri Valkama uppläst av Krista Kosonen, en riktig bladvändare, om man kan säga så om en ljudbok…). Medan jag lyssnar, fastnar blicken på blommor och kompositioner hortonomen, jag och naturen har skapat i ett underbart samarbete. Vilken skönhet var än blicken landar, hur vackert det blev till slut! Jag slutar lyssna och rycker förstrött bort lite ogräs medan jag andas skönheten i min lustgård.

Jag har under några dagar insett att det kanske är trädgården jag kanske kommer att sakna allra mest när jag flyttar härifrån. Vi kommer att få ett vackert hem, det vet jag, men min lilla utsökta lustträdgård kan jag inte ta med mig. Annat än som minnesbilder och fotografier. Jag har tagit bilder så till den grad att de stackars blommorna ter sig som ofrivilliga kändisar inför en paparazzi där jag inkräktar på deras integritet.

Men så får jag en idé. Tänk om jag skulle försöka ta den med mig? Bit för bit? 

Min trolovade (ja, vi förlovade oss på pingsten!) har nämligen ett vackert sommarställe som hans föräldrar byggde och där hela hans närmaste släkt har djupa rötter. Han har firat åtminstone delar av nästan hela sitt livs somrar där, han känner minsta trädplanta och har minnen från varje knut i trädgården. Stället är hans och hans barn ska någon gång få ärva det. Men jag är önskad och välkommen dit, liksom också mina barn med familjer. Och jag känner hur innerligt han hoppas att vi ska trivas där.

Så jag presenterade idén för min man. Att jag skulle återskapa min trädgårds allra vackraste ständigt blommande rabatt nästan som den är, direkt framför huset på sommarstället. Sommarställets drottningsplats, som idag ekar tom och inte så välkomnande som den kunde vara. Och han tyckte om tanken! Jag kan kanske dela på de plantor som akut behöver delas på och ta dem med mig dit, och resten köper vi, helt enkelt. 

Så nu ska han låta borra bort en stor björkstubbe, och därefter ska jordarbetet göras. Platsen är skuggigare än min rabatt här, så allt frodas antagligen inte på samma sätt. Men idén är så härlig att jag försöker, och byter sen ut det som inte fungerar med andra liknande perenner.

Malva

Blågull

Julros

Kungsängslilja

Pioner

Grönländsk fingerört

Tovsippa

Kaukasisk förgätmigej

Ah, pionen en gång till

Mossflox

Akleja

Pryndnadsapeln Kirjailija

Och massor av andra perenner som blommar olika tider i drottningrabatten: tulpaner i vitt, rosa och purpur, allium, dvärg- och islandstimjan, blåsippa, tovsippa, blå iris, myskmalva i vitt och ljusrött, flox i vitt, rosa och blålila. 

Sen ska jag bara lösa hur jag under årens lopp vackert och naturligt kan plantera andra av mina älsklingsperenner - rosa floribundarosor, daggkåpa, krollilja, fingerborgsblomma, stjärnflocka, blå bolltistel, ormöga, vintergröna, riddarsporre och rosenvial. Och en vildros. Absolut en vildros.

Jag kan skaffa dem alla och i sakta mak plantera dem där jag tror att de trivs, nu enligt Elin Forsströms Låt det spira-filosofi, och göra en trädgård för själen.

Min trädgårdsiver har övervunnit mitt trädgårdsvemod.