I det lilla blåa huset

Jag har långsamläst och uppmärksamlyssnat på kopiösa mängder böcker och tittat på massor av filmer under de senaste åren. Berättelser, stycken och meningar som väcker mina egna tankar. Tankar som inspirerar mig att skriva min egen fiktiva berättelse. Jag håller på att skriva en trilogi med tre prosalyriska berättelser kring samma tema men med olika utgång. Den senaste tiden har jag tänkt mycket på vad frihet innebär, eftersom den går som en underliggande ström i de tre berättelserna. Jag har tänkt på friheten i de bästa böckerna jag läst i mitt liv, de bästa filmerna jag sett men speciellt de filosofiska betraktelserna jag kommit över.  Frihet är - som jag ser det - inte något som man själv tar åt sig, utan en grundläggande förutsättning för att överleva också i de värsta av omständigheter. Frihet är inte att kunna göra det man vill, utan att varsebli, tänka och speciellt att förhålla sig till det som sker i ens liv och i livet runt omkring.  I ett livsskede där man får avstå ...

Jag är ensam med min hund. Andra dygnet pågår.  Jag är alldeles oerhört utmattad. En känsla av tröstlöshet över att smärtan inte släpper sitt grepp har börjat titta fram allt oftare. Men plötsligt, när det andra dygnet pågått en stund, börjar tankarna, insikterna, idéerna bubbla upp på gränsen mellan mig och världen. Jag krafsar ner dem i ett häfte för att inte glömma dem. Ofullständiga, irrelevanta, usla, briljanta - alla samsas de om samma sidor i häftet. Ensamhet i ett sammanhang där jag får små meddelanden om älskade människors existens och känner översvallande kärleken till dem. Ensamhet där jag vet att jag nästan när som helst kan ringa upp någon av dem, men väljer att möta mig själv. En sådan ensamhet är en av mina bästa stigar till insikter och kreativitet. Tänk att jag hade glömt det. Och tänk hur tacksam jag är då jag får behålla båda, ensamheten och sammanhanget. Och dessutom får vara en person som folk har lätt att kontakta. När de kan och vill. Påtvingad ensamhet är et...