Mitt ansikte i mina två händer
Jag känner att jag behöver skriva om mod idag, kanske mest för mig själv. "Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd" sade en av mina favoritförfattare, Tove Jansson. Jag älskar såväl hennes insiktsfulla och roliga barnböcker som hennes karga och avskalade vuxenböcker som är humana i sin vidaste betydelse. Det är där jag är nu. Skräckslagen inför framtiden där jag ska klara mig helt själv på alla nivåer i det läge jag nu är, en kedja av dagar i smärta och utan ens ett skimmer av arbetsförmåga i horisonten just nu. Jag kan inte riktigt lita på att mina knän håller, och om jag hade morrhår, skulle de darra av rädsla i bästa tovejanssonsk stil. Men samtidigt känner jag mig modigare än kanske någonsin tidigare. Jag väljer aktivt ett liv som jag vill ha, och skapar ett det utan större risker. Det kommer att bli ett mycket enklare liv än jag byggde fram i det lilla blåa huset, som jag trodde att skulle bli mitt för alltid-hem. Men det kommer att bli ett liv som m...