Kropp och själ och pusselbitar
Det var en ljuv försommarmorgon. Småfåglarnas och koltrastens sång flödade in genom öppna fönster. En äntlig solvärme omslöt mitt hem där jag satt nyduschad och lät håret självtorka. Jag satt och andades morgonsol och helgdagsro. Jag kände att livsbitarna lite föll på plats, en efter en. Andras insikter och one-liners fick betydelse och ett samband. Detta tack vare kroppen som tvingar mig att stanna upp samtidigt som jag allt bättre copar med smärtan som inte ger vika. Mycket har hänt sedan jag skrev senast. Kroppen krånglar allt mer, men själen mår bättre, känner jag. Jag skall försöka sätta ord på en del av mina tankar där i försommarsolen. Det mesta jag väljer att skriva om här är självklart och sådant man hört och förstått åtminstone i stunden. Men för mig var de här en del av de bitar som föll på plats. En överlevare från ett koncentrationsläger - jag minns inte denna pianists namn - sade med av ålderdom och klokhet bruten röst "Remember, everything is a lesson, everything....