I det lilla blåa huset

Den här veckan gick till mitt livs historia som den då ovanligt många ovanligt stora bitar föll ovanligt bra på plats. Jag träffade honom som ska renovera mitt lilla blåa hus. Jocke heter han. Det visade sig att jag hade planerat (nästan) rätt gällande resurser i tid och pengar. Vi slog också fast tågordningen och logistiken. Det se ut att vi får (nästan) allt att funka. Dessutom fick jag igår ett anbud på min lägenhet, ett anbud som jag genom att lite ombudgetera får att funka (nästan) perfekt. Så jag godkände det. Paret som köper låter som om de vore härliga människor enligt förmedlarens beskrivning, vilket känns absurt viktigt för mig. Mitt tomma hem ska fyllas av lika lyckliga knytt efter att jag flytt. Trots att jag hade fått allt ordnat med tillfälliga lån, känns det nu som om alla stjärnor sitter där se ska på min himmel och luften är lätt att andas. Och så har min lilla hundvalp fötts! Den 25.4 kom hon till världen med massor av syskon. Det är (nästan) säkert att jag får ...

När jag igår satt och planerade min nya inredning i det lilla blåa huset, nu med ny färgsättning, märkte jag att jag tänkte på ord som ro, frid, glädje, trygghet och en passlig mängd rådd. Och tillit. Tillit. Ordet gjorde mig plötsligt lite vilsen, vilket förvånade mig. Känner jag inte tillräcklig tillit? Jag har ju lyckan att bo i ett land som bygger på demokrati och rättvisa. Jag har den enorma glädjen att omkring mig ha massor av människor som jag älskar och som också älskar mig. Jag har goda mentala och sociala förmågor att behandla lägen där livet inte går som förväntat. Livet och mitt starka nätverk, alla goda människor runt omkring mig har burit mig när det behövts, varför gör ordet mig nu vilsen? Jag ramlar över en podd medan jag morgonsysslar. I den talar professorn Brené Brown om tillitens anatomi. Hon citerar en definition på tillit som också tilltalar mig, ungefär så här: ”Trust is to make something that is important for you vulnerable to the actions of someone else”. Ho...

Jag hade redan gjort helhetsplanen för ytrenoveringen för det lilla blåa huset. Jag älskade min plan. De olika rumsfärgernas toner var noggrant samstämda, man kunde glida från ett rum till det andra, från en färg till en annan, och alltid uppleva att rummen harmonierade med varandra. Golven skulle målas ljusljusgråa med linoljefärg. I köket skulle jag lägga in två öppna hyllor som var gjorda av gamla slitna breda plankor. Så igår besökte jag tillsammans med min dotter  Byggnadsapoteket i Billnäs för att hitta hyllplankorna. Vi hittade dem inte. Istället ställdes hela min plan på ända tackvare engagemang, kunskap och vision hos alla dem vi mötte under besöket. Golvplankorna blir nu på grund av valpens eventuella klospår istället tidsenligt linoljesåpade. Ekologiskt, vackert, lätt att tvätta och svälla ut klofåror. Färgen blir ljusare ju fler gånger man såpar. Tapetplanen ändras i fyra av rummen. För nu ska väggarna istället förenas av en tidsenlig papperskänsla, med vita och lj...

Ännu några veckor lever jag på 52 m2 alldeles för mig själv. En prydlig och bedårande skönhet till liten lägenhet, där allt har sin egen plats för att vara funktionellt, balanserat vackert eller berätta sin historia. Varje sak är vald och placerad med omsorg. Inga barn eller unga som lämnar saker efter sig bor längre hemma. Ingen hund lämnar spår av leriga tassar eller slafsigt ätande. Inte ens en annan vuxen som lämnar sina egna spår finns i knutarna. Hemmet är snyggt och rent, sakerna där de skall vara, tvätthögen skrattretande liten. Allting hemma är lätthanterbart. Det tar 10 minuter att dammsuga. Jag lovar, jag har tagit tid. I de mest häktiska rusningsåren fanns det nog säkert stunder då jag längtade efter just denna själsro. Men redan efter några veckors ensamhet började jag längta efter rådd . Rådd betyder ju en slags stökighet, ett litet kaos, saker som tappas bort eller åtminstone måste letas efter, något som sköts på ett...