En - om jag får säga det - briljant low tech lösning stulen från hotell och gångna tider

I mitt hem finns ingen luftvärmepump. 

Eftersom en stor del av mitt hem består av fönster kombinerat med att mitt hälsotillstånd innebär en mindre tolerans för hetta, solljus och de ränder persienner skapar, behövde jag hitta på en lösning. Och dessutom en lösning som är vacker och fridfull att se på, som är ljus och luftig.

Nu har jag funnit lösningen och den bereder mig stor njutning. Nämligen skira naturvita linnegardiner i mängder och massor.

Linnegardiner har jag ju länge älskat och redan haft i många av mina tidigare hem. I generationer har man använt dem som solskydd. Det för mig nya i idén nu är att ha massor av dem vid de stora fönstren, så att varenda solstråle stängs ut, samtidigt som gardinerna faller vackert i mjuka vågor. Lite så där hotellaktigt.

Under sommaren är gardinerna fördragna de timmar solen gassar in.

De mjukar upp solljuset samtidigt som de släpper igenom synintrycket av ymnig grönska utanför fönstret. De fungerar som myggnät när fönstren är öppna. Jag njuter av att de böljar i korsdraget. 

Under den andra halvan av året är gardinerna fördragna när mörkrets smyger på och lamporna tänds.

De fungerar som hinder för blickar, blickar som kommer att se skuggor av det som försiggår inne, men inte detaljer.

När gardinerna är fördragna är mitt hem ändå ljust och luftigt. När jag drar dem åt sidan, samlas de som naturvita luftiga pelare vid rummets kanter.

Och viktigast av allt - det fungerar. Mitt hem är vackert, ljust och svalt också de hetaste sommardagarna. Precis som jag vill ha det.

Kvällsolens värme hålls ute, men ljuset silas in

Tre gardinlängder faller mjukt också när de är samlade åt sidan

Böljande myggnät vid balkongdörren

Man ser utet bra genom det skira

En mjuk och luftig pelare vid sidan av rummet

Ljuset flödar trots fördragna gardiner