Ett finlandssvenskt ord som jag inser att jag älskar då det fattas mig
Ännu några veckor lever jag på 52 m2 alldeles för mig själv. En prydlig och bedårande skönhet till liten lägenhet, där allt har sin egen plats för att vara funktionellt, balanserat vackert eller berätta sin historia. Varje sak är vald och placerad med omsorg.
Inga barn eller unga som lämnar saker efter sig bor längre hemma. Ingen hund lämnar spår av leriga tassar eller slafsigt ätande. Inte ens en annan vuxen som lämnar sina egna spår finns i knutarna. Hemmet är snyggt och rent, sakerna där de skall vara, tvätthögen skrattretande liten. Allting hemma är lätthanterbart. Det tar 10 minuter att dammsuga. Jag lovar, jag har tagit tid.
I de mest häktiska rusningsåren fanns det nog säkert stunder då jag längtade efter just denna själsro.
Men redan efter några veckors ensamhet började jag längta efter rådd. Rådd betyder ju en slags stökighet, ett litet kaos, saker som tappas bort eller åtminstone måste letas efter, något som sköts på ett annat sätt än det borde. Rådd betyder rent, men i oordning. Eller åtminstone i någon annans svårtydda ordning. Rådd betyder att man delar. Rådd betyder liv.
Så jag skaffar en hund. En liten golden retrievervalp som redan är i vardande i sin mammas mage. Jag ska få henne kring midsommar. Det ska bli rådd! Det ska bli tillskruttade mattor, halvgnagade leksaker, hundhår, ryslig hundmatslukt och långa promenader i alla väder! Mandala ska hon heta.
Och ännu tidigare får jag flytta in i ett riktigt gammalt riktigt litet blått hus, som jag har lyckan av att få förvalta. Det är ändå så pass mycket större att alla mina barn med deras partners ryms att övernatta, vänner som kommer på besök likaså. Spontanitet och rådd väntar mig, och jag hålls knappt i skinnet.
Kom och hälsa på, alla ni som råkar ha vägarna förbi! Rådda mitt liv!
Fullproppad av ömhet tittar jag på bilden av vår förra goldisvalp, Chakra. Välkommen snart till världen, lilla Mandala!
Inga barn eller unga som lämnar saker efter sig bor längre hemma. Ingen hund lämnar spår av leriga tassar eller slafsigt ätande. Inte ens en annan vuxen som lämnar sina egna spår finns i knutarna. Hemmet är snyggt och rent, sakerna där de skall vara, tvätthögen skrattretande liten. Allting hemma är lätthanterbart. Det tar 10 minuter att dammsuga. Jag lovar, jag har tagit tid.
I de mest häktiska rusningsåren fanns det nog säkert stunder då jag längtade efter just denna själsro.
Men redan efter några veckors ensamhet började jag längta efter rådd. Rådd betyder ju en slags stökighet, ett litet kaos, saker som tappas bort eller åtminstone måste letas efter, något som sköts på ett annat sätt än det borde. Rådd betyder rent, men i oordning. Eller åtminstone i någon annans svårtydda ordning. Rådd betyder att man delar. Rådd betyder liv.
Så jag skaffar en hund. En liten golden retrievervalp som redan är i vardande i sin mammas mage. Jag ska få henne kring midsommar. Det ska bli rådd! Det ska bli tillskruttade mattor, halvgnagade leksaker, hundhår, ryslig hundmatslukt och långa promenader i alla väder! Mandala ska hon heta.
Och ännu tidigare får jag flytta in i ett riktigt gammalt riktigt litet blått hus, som jag har lyckan av att få förvalta. Det är ändå så pass mycket större att alla mina barn med deras partners ryms att övernatta, vänner som kommer på besök likaså. Spontanitet och rådd väntar mig, och jag hålls knappt i skinnet.
Kom och hälsa på, alla ni som råkar ha vägarna förbi! Rådda mitt liv!
Kommentarer
Skicka en kommentar