Framme!

Idag fick jag nycklarna. Det lilla blåa huset står tömt och väntar på renovering med varsam hand. Jag går runt i de små rummen och känner att vi välkomnar varandra. Och den lilla trädgården är full av knoppar.

Den första kaffekoppen på trappan. De första ordentliga fotografierna. De första renoveringsåtgärderna. Den första kära gästen.









Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bort från knuten

Bild
I två månader har den stått undangömd i en knut. Ja, jag fnissade till och med till nervöst när ergoterapeuten på senhösten under ett hembesök föreslog att jag skulle ha den till hjälp åtminstone om morgnarna, då min ryggsmärta är som allra värst. Så illa är det väl inte, tänkte jag.   Men min son hjälpte mig att hämta den och en massa andra hjälpmedel ergoterapeuten rekommenderade från sjukhuset. Nästan alla andra hjälpmedel har jag tacksamt tagit i bruk, men den i knuten har känts som ett avgrundsstort steg. Sedan dess har läget blivit ännu värre, och i morse när varenda litet smygsteg gjorde så ont att jag fick tårar i ögonen, gick jag försiktigt till knuten.  - Kan du hjälpa mig lite, frågade jag viskande.  Den svarade inte, men stod där lugn och trygg.  Jag vecklade ut den. Den hjälpte mig. Alldeles otroligt mycket. Rollatorn. Det märkvärdiga är att jag skulle reagera ärligt oförstående om andra människor som för att klara av sina vanliga behov behöver hjäl...
Läs mer

Ett år av mitt liv och tre underbara nyheter

Bild
Jag hade födelsedag igår. Jag översköljdes av gratulationer och mina döttrar hade blommor, kanelbullar och kloka frågor med sig. Några av frågorna dottern ställde handlade om mitt senaste levnadsår, bland annat vad jag uppskattat mest och vad jag har lärt mig. Det viktigaste är säkert att jag lärt mig att klara mig med min migrän. Jag får inte längre panik när anfallen skapar sin varnande ilskna aura, och blir inte längre lamslagen av smärtan. Jag är inte längre rädd för anfallen i förväg, utan tassar på i ullstrumporna, och hanterar anfallen när de kommer. Jag och barnen och deras familjer har hittat på att samlas alltid månadens sista söndag, med kravlös samvaro och en liten bit mat. Det njuter jag av enormt. Många av mina vänner har i sin tur kommit för att träffas, promenera lite och ta en kopp kaffe tillsammans. Vilka underbara samtal vi har haft. Mina syskon och min mamma har jag också träffat en hel del under året. Dessa möten med familj och vänner var det roligaste under mitt s...
Läs mer

10 råd om att leva lycklig med svår kronisk smärta

Bild
Många har frågat mig hur jag klarar av att hantera min smärta, att leva ett liv som till största delen är fyllt av glädje och ro trots en svår kronisk migrän och diverse andra sjukdomar som skapar smärta. Vägen hit har inte varit lätt. Vid varje anfall, som just nu är minst en till två per dag, fick jag i flera år panik redan vid auran. Jag visste i vilket skede av auran smärtan skulle slå till som ett knock out slag, alltid på samma plats i huvudet. Jag visste också att jag då skulle bli utslagen i flera timmar, jag bara låg i ett mörkt tyst rum och bodde i den vansinniga värken. Därför försökte jag fixa allt det jag behövde göra färdigt under auran - jag gick snabbt ut med hunden, plockade undan eventuell mat i köket, gick på toan och what not, allt medan synfältet flimrade och hade blinda områden, tillfälliga synfältsbortfall och jag mådde kraftigt illa. Efter det värsta skedet av värken med sina halvsidesdomningar och ljus- och ljudkänsligheter 4-5 timmar senare, kunde jag sedan sa...
Läs mer