Kärlek vid första förnimmelsen
Igår såg jag henne för första gången.
Efter att ha fått träffa den lugna, sociala och utmattade mamman och den livliga och sprittande energiska pappan ute på gården hos Karvin Goldens blev vi insläppta i köket.
Det var någon annan av oss besökare som såg dem först, och gav till ett förtjust litet rop. Jag tror det var just då min kärlek föddes. Före jag såg dem.
Där kravlade de omkring, nymornade, klumpiga, hjärtknipande söta små valpindivider i multiplum. Nio små syskon av olika färg, form, personlighet och ljud tumsade på varandra, långsamt ut på äventyr på golvet, in i vattenskålen, försiktigt mot våra händer som ömt plockade upp dem i våra famnar. (Jo, tumsade är ett ord som behövs, det används uteslutande för att beskriva fyra veckor gamla valpars sätt att röra på sig med dåligt koordinerade tassverk.)
Vi fick massor av råd och varningar av den härliga Heidi, och jag märker nu att jag nog lyssnade bara på en bråkdel på dem. Jag tittade bara på valparna. Bara på mina döttrar med valparna. Och bara på valparna igen.
Tiden försvann.
Och jag blev försenad till min sons och hans sambos underbara middag. Där landade jag sen totalt. Varm stämning, god mat och glada samtal. Deras söta lilla hundvalp (ja, det blir en intensiv sommar!) stal all uppmärksamhet. Till och med när han sov var han samtalsämne nummer ett. Mitt hjärta sprängs av lycka när jag ser hur de gör livet ljuvligt för varandra, den lilla familjen.
Ja, det var en så tidsmässigt men speciellt emotionellt intensiv dag att jag tappade bort att ringa till min äldsta son för att också per samtal gratulera honom på födelsedagen. Det tror jag att jag aldrig gjort tidigare. Jag ska ringa idag.
Efter att ha fått träffa den lugna, sociala och utmattade mamman och den livliga och sprittande energiska pappan ute på gården hos Karvin Goldens blev vi insläppta i köket.
Det var någon annan av oss besökare som såg dem först, och gav till ett förtjust litet rop. Jag tror det var just då min kärlek föddes. Före jag såg dem.
Där kravlade de omkring, nymornade, klumpiga, hjärtknipande söta små valpindivider i multiplum. Nio små syskon av olika färg, form, personlighet och ljud tumsade på varandra, långsamt ut på äventyr på golvet, in i vattenskålen, försiktigt mot våra händer som ömt plockade upp dem i våra famnar. (Jo, tumsade är ett ord som behövs, det används uteslutande för att beskriva fyra veckor gamla valpars sätt att röra på sig med dåligt koordinerade tassverk.)
Vi fick massor av råd och varningar av den härliga Heidi, och jag märker nu att jag nog lyssnade bara på en bråkdel på dem. Jag tittade bara på valparna. Bara på mina döttrar med valparna. Och bara på valparna igen.
Tiden försvann.
Och jag blev försenad till min sons och hans sambos underbara middag. Där landade jag sen totalt. Varm stämning, god mat och glada samtal. Deras söta lilla hundvalp (ja, det blir en intensiv sommar!) stal all uppmärksamhet. Till och med när han sov var han samtalsämne nummer ett. Mitt hjärta sprängs av lycka när jag ser hur de gör livet ljuvligt för varandra, den lilla familjen.
Ja, det var en så tidsmässigt men speciellt emotionellt intensiv dag att jag tappade bort att ringa till min äldsta son för att också per samtal gratulera honom på födelsedagen. Det tror jag att jag aldrig gjort tidigare. Jag ska ringa idag.
Kommentarer
Skicka en kommentar