Om grubblerier och förväntan
Efter en tung vecka försöker jag jorda mina tankar inför den stundande semestern. Jag vattnar blommorna i trädgården, såpar det sista golvet för den tionde och sista gången före valpen ska komma till sitt nya hem, och börjar sen titta på en film för första gången på hundra år eller så. Men ändå fyller ostrukturerat grubbel mina tankar till bredden.
Och då kommer den. E-posten. Texten ryms på en rad. ”Veterinärgranskningen är imorgon. Hinner ni till kl 17 i övermorgon, så får ni valpen om allt är i ordning med henne?”
Grubblet sätter sig i ryggraden, men mitt hjärta fladdrar glatt som en fågelunges.
Kommentarer
Skicka en kommentar