Kärleken till min kropp

Min kropp är till mestadels frisk. Den bär mig dit jag ska, den ståhejar med det jag vill, den orkar och är uthållig i vardagsgöromålen. Den älskar att ensamdansa och busa, den finner det naturligt att beröra och beröras. Den har älskat och älskats. Den vill ännu lära sig nytt och minns sådant jag tror den glömt.

Min kropp har burit, fött och närt mina fyra barn, den har smärtat när de har haft ont. Den har helat sig efter mina sjukdomar och skador. Den har både synliga och osynliga ärr. Den visar tydligt åt mig hur jag ska handskas med de några ihärdiga smärre sjukdomar jag har. Den visar också när jag behöver vila, när jag behöver röra på mig och vilken slags mat som är bra för mig. Jag ska börja lyssna på den bättre.

Min kropp bär sig stoltast när jag klär den stiligt och kvinnligt. Jag tycker om mina vrister och handleder. Mina ögonbryn tycker jag är vältecknade och ögonen är lekfulla och varma.

Min kropp älskar mjuka naturtextilier, solvarma släta klippor och sval, saltig vind. Den tycker bäst om just lagom värme, lämplig mängd aktivitet, vegetarisk mat och återhämtning och vila efter en aktiv dag. Den njuter av att kura ihop sig i sköna kläder, under mjuka täcken och filtar, med dynor runt omkring mig som stöder avslappningen, omgärdad av ylle. Den älskar havets smekning mot huden när jag simmar, att gå barfota i daggvått kallt gräs, att dra upp ogräs och plantera nytt liv. Min kropp älskar långa promenader, att sticka och att sopa.

(Fast det där med att sopa är svårt just nu, eftersom valpen tycker det är en himlarolig hundlek och de bästa hundleksakerna av alla, både sopborsten och sopskyffeln. Så nu blir det dammsugare ett tag tills ivern lugnat sig lite)

Min kropp har stått ut med att jag ibland späkt den, ibland handskats ohälsosamt med den, och trots mitt komplicerade förhållande till den vill den mig bara väl. Min kropp har troget anpassat sig till mina val och gjort sitt allra bästa, trots att den är den enda i världen jag ofta tänker och talar fult om.
Den bär i sitt minne allt det goda och det onda också andra gjort åt den.

Min kropp bär min historia, mitt nu, min framtid.

Nu ska jag börja sköta om den väl. Jag ska bara tala ömt om den. Jag ska göra långsiktigt gott åt den, jag ska hjälpa den att orka bära mig dit jag vill i många, många, många år till.

Jag ska lära mig älska min ofullständiga kropp, liksom jag älskar allt annat ofullständigt.