Stilla helgdagsro

Jag håller min kopp med morgonkaffe i mina händer. 

Min blick sveper över min pyttelilla lustträdgård. Ännu lyser terrassen gulaktig, men redan om ett år förvandlas lärkträdsfärgen till ljusgrå, och kommer att sitta fint i trädgårdens färgskala: rosa, blått, vitt, lila, purpur och ett litet överraskande penselstänk gult. De nylagda kullerstenarna verkar sätta sig tillrätta.

Jag ser hur min trädgårdsplanering fungerar också utanför excel. Det ser ut som om det som frodas och blomstrar har vuxit där i hundratals år, precis som jag hoppades och försökte uppnå. Kanske somt till och med har gjort det?

Jag långsamläser morgontidningarna. Den ljumma vinden tar tag i sidorna, och jag ser hur papprets kvalitet långsamt förändras i solskenet. Jag själv ryms ännu en stund i skuggan, där det är underbart svalt. 

Humlorna surrar omättliga omkring, någonstans alldeles nära piper fågelungar hungriga på liv.

Cup of light

Rosengården

Krollilja

Afrikas stjärna i min trädgård

Rosenbukett

Murklockans ymniga blomning

Schersmin

Årets första malva

Gammal solblekt korg

Praktlysing, mitt stänk av gult

Stilleben av misstag


Hunden är rastad, blommorna har fått sitt vatten, tvättmaskinen är igång med vita lakan.

Kyrkklockorna slår rofyllt. Min kropp är fullproppad med kärlek och tacksamhet över att ha fått fira en vecka med de flesta av mina barn i olika konstellationer. Semestern har börjat. Hela mitt jag sitter en stund och flödar över av tacksamhet.

Det är lätt att andas. 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bort från knuten

Bild
I två månader har den stått undangömd i en knut. Ja, jag fnissade till och med till nervöst när ergoterapeuten på senhösten under ett hembesök föreslog att jag skulle ha den till hjälp åtminstone om morgnarna, då min ryggsmärta är som allra värst. Så illa är det väl inte, tänkte jag.   Men min son hjälpte mig att hämta den och en massa andra hjälpmedel ergoterapeuten rekommenderade från sjukhuset. Nästan alla andra hjälpmedel har jag tacksamt tagit i bruk, men den i knuten har känts som ett avgrundsstort steg. Sedan dess har läget blivit ännu värre, och i morse när varenda litet smygsteg gjorde så ont att jag fick tårar i ögonen, gick jag försiktigt till knuten.  - Kan du hjälpa mig lite, frågade jag viskande.  Den svarade inte, men stod där lugn och trygg.  Jag vecklade ut den. Den hjälpte mig. Alldeles otroligt mycket. Rollatorn. Det märkvärdiga är att jag skulle reagera ärligt oförstående om andra människor som för att klara av sina vanliga behov behöver hjäl...
Läs mer

Jag älskar dig

Bild
Oktober, du älskade oktober. In i mitt ljusa hem i sparsmakad färgsättning flödar du in med färgexplosioner från alla fönster.  Matsalen fyller du med hängbjörkarnas guld och gungande blickfångande brytning mellan grönt och gult, medan löven dalar ner på marken. Balkongen bredvid förför du med rönnens gröngula blad och bär i den sena höstens djupaste röda, som glada små överraskningar här och var. Vardagsrummet och sovrummet låter du fyllas av lönnarnas lekfulla nyanser av orange, gult, grönt och rött, medan du täcker gräsmattan i dina färger.  Den allt lägre solen förstärker alla färger du flödar in till mig.  Oktober, jag älskar dig. Mitt hem, jag älskar dig. Genom mitt fönster flödar färg och ljus rakt i min inter- och exteriör medan morgonsolen smeker min själ genom färgerna nära havet
Läs mer

Om att välja och meningen med livet

Bild
Oftast kommer mina djupaste insikter genom samtal och mycket ofta genom meditation i övningar eller i naturen.  Men under min långa sjukskrivning har jag slukat böcker så det står härliga till, och genom dem kommit till avgörande insikter. Jag har läst (eller lyssnat på) alldeles otroligt fantastiska romaner, novellsamlingar, sakprosa, diktverk, ett par av dem som inte ens ännu har utgivits. Jag har gråtit med dem, fnissat, reflekterat och haft svårt att hålla paus för annat jag behövt göra. Mina två senaste läsupplevelser har skakat om mina grundvalar så mycket att jag nu behöver skriva om mina tankar. De båda är skrivna av personer som överlevt förintelseläger. Den ena, Viktor Frankl, var neurolog och psykiater, och den andra, Edith Eger, blev sedermera psykolog och forskare. Båda upplevde omänskliga fasor, och båda skapade efteråt metoder att hjälpa sina medmänniskor. Båda har skrivit om sina fruktansvärda upplevelser och i sina böcker berättat om sina metoder som är sprungna ur...
Läs mer