Varje morgon ger jag henne 15 kannor vatten. Varje dag plockar jag bort ogräs och bereder hennes perenner utrymme att breda ut sig. Varje dag plockar jag bort hennes utblommade blommor och sprutar kanske lite såpvatten på de kvistar som angripits av bladlöss.
Hon belönar mig rikligt. Varje morgon och varje kväll ber hon mig sitta ner och njuta, bara se på det vackra, följa med knoppar som slår ut och känna alla bedårande dofter medan hon smeker mig med en svalkande, öm, mjukt väldoftande vind medan jag lyssnar på humlesurr och fågelkvitter.
(Kanske du minns hur jag ifjol hetsplanerade och slavdrev alla starkemän som genomförde min trädgårdsrenovering med min minutiöst dominoeffektsliknande tidsplanering. De grävde jord och sten, sågade, förde bort mängder av jord, rötter och stammar, lade kullerstensgångar, kantade rabatterna och renoverade trappan och terrassen. Jag köpte kopiösa mängder jord och minst lika mycket perenner och grävde upp, delade och omplanterade gamla plantor. Jag gjorde upp min trädgård i Gardenize-appen, tog bilder av varje blomma, och skrev upp all plantinformation i appen. Ja, jag samlade till och med varje rabatts helhetsplan på excel, så att jag månad för månad kunde se att åtminstone tre huvudfärger blommade hela tiden, och att det fanns både högt och lågt på gångs i varje rabatt varje månad. Pinsamt nog. Långt ifrån den "låt det gro"-tanken jag på riktigt älskar och tror på)
Idag är det som om hon skulle vara tacksam över att alla de råa ingreppen återställde henne. Genom att en del av växterna fick vara kvar där de var och glatt växa otuktade och fria, lever hon upp i en naturligt kaotisk, nästan vilt växande lustgård. Hon visar att planen fungerar. Den får henne att blomstra.
Och nu ger hon mig själsfrid och kärlek. Hon lär mig mer än jag någonsin kan lära henne. |
| Stjärnflocka, som lär en att kunna vara liten på jorden, men inte vara generad över sin existens. |
 |
| Jag hade tänkt lägga om min tulpanrabatt i höstas, men kunde inte göra det då, Nu visade min trädgård att det är just här den ska vara. |
 |
| Den skiraste av dem alla, den lilla tidiga dvärgmandeln som gav färgskalan för min trädgårdsplanering. |
 |
| Spontanköp, en marketta som byter färg på sina blommor efter en dag. Den lär mig omfamna utveckling och förändring. |
 |
| I mossfloxen ser jag tacksamhet, ymnighet och glädje i att bara få ha sin plats på jorden. Ja, och kanske lite vatten. |
 |
| Av alla blommor lär mig tovsippan kanske allra mest. Den står sig med den skiraste höga stolta stjälken i solbad som storm, ren och god med sitt hjärta av guld. Den tänjer vigt, men brister inte. Den blommar i evigheter. |
 |
Och den mest skulpturala av dem alla, aklejan. Varje planta med sin egen individuella färg, varje blomma sin individuella form. Jag har samlat dem alla i en stor bukett i rabatten, men enstaka plantor finns lite här och var i alla fall. När akvilejan slår ut börjar försommaren.
____
Och snart, alldeles snart, slår pionen, rosorna och krolliljan ut. Jag lär mig tålamod. |
Kommentarer
Skicka en kommentar