Om att hitta helande händer

 Jag har träffat en människa som har helande händer. 

På den varma, mjuka bänken inbäddad i täcke och handdukar känner jag hur väl hon känner till såväl människans anatomi som mina egenheter. Medan hon använder hela sin kropp för energi och tänjning av mina muskler ligger jag stilla och försöker låta bli att hjälpa henne genom hålla upp någon kroppsdel eller kämpa emot. Mitt jobb är bara att slappna av.

Hon är alldeles tyst medan hon jobbar. Jag får bara andas ut smärta och andas in läkandet, ömheten, välviljan. Andas ut, andas in.

Hon behandlar en kroppsdel i taget, och i den en muskel eller muskelgrupp i taget. Först mjukt och inkännande, sedan ökar hon sakta på kraften tills spänningarna långsamt mjuknar. 

Hon masserar, trycker, knackar, tänjer, böjer och skakar. Det känns som om hennes rörelser är en enda, som att hon aldrig släpper min kropp. Ändå vet jag att hon fullständigt omärkbart byter sida och tar mera olja på sina händer.

Hon klagar inte på hur spänt eller ont det ena eller andra stället är, det känner vi ju båda ändå. Alldeles ordlöst jobbar hon vidare. Jag bara andas. Men hennes händer säger att vi ska fixa det, tillsammans. 

Aldrig har jag varit hos en bättre massör. Aldrig har jag mötts av så läkande händer. Aldrig har jag varit i ett massagerum där man andas ren ömhet. Aldrig har jag upplevt en sådan känsla av tidlöshet i ett vårdrum.

Hon heter Riikka, och hennes företag är Ecoele. Lycklig är jag som råkar bo i Borgå där hennes helande händer finns. Lycklig är jag att jag råkade välja just henne.

Till och med oljorna känns välgörande

Kunskap om varje muskel

Riikka och hennes ömhet och lugn

Hennes helande händer

Enkelt och vackert


 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bort från knuten

Bild
I två månader har den stått undangömd i en knut. Ja, jag fnissade till och med till nervöst när ergoterapeuten på senhösten under ett hembesök föreslog att jag skulle ha den till hjälp åtminstone om morgnarna, då min ryggsmärta är som allra värst. Så illa är det väl inte, tänkte jag.   Men min son hjälpte mig att hämta den och en massa andra hjälpmedel ergoterapeuten rekommenderade från sjukhuset. Nästan alla andra hjälpmedel har jag tacksamt tagit i bruk, men den i knuten har känts som ett avgrundsstort steg. Sedan dess har läget blivit ännu värre, och i morse när varenda litet smygsteg gjorde så ont att jag fick tårar i ögonen, gick jag försiktigt till knuten.  - Kan du hjälpa mig lite, frågade jag viskande.  Den svarade inte, men stod där lugn och trygg.  Jag vecklade ut den. Den hjälpte mig. Alldeles otroligt mycket. Rollatorn. Det märkvärdiga är att jag skulle reagera ärligt oförstående om andra människor som för att klara av sina vanliga behov behöver hjäl...
Läs mer

Jag älskar dig

Bild
Oktober, du älskade oktober. In i mitt ljusa hem i sparsmakad färgsättning flödar du in med färgexplosioner från alla fönster.  Matsalen fyller du med hängbjörkarnas guld och gungande blickfångande brytning mellan grönt och gult, medan löven dalar ner på marken. Balkongen bredvid förför du med rönnens gröngula blad och bär i den sena höstens djupaste röda, som glada små överraskningar här och var. Vardagsrummet och sovrummet låter du fyllas av lönnarnas lekfulla nyanser av orange, gult, grönt och rött, medan du täcker gräsmattan i dina färger.  Den allt lägre solen förstärker alla färger du flödar in till mig.  Oktober, jag älskar dig. Mitt hem, jag älskar dig. Genom mitt fönster flödar färg och ljus rakt i min inter- och exteriör medan morgonsolen smeker min själ genom färgerna nära havet
Läs mer

Om att välja och meningen med livet

Bild
Oftast kommer mina djupaste insikter genom samtal och mycket ofta genom meditation i övningar eller i naturen.  Men under min långa sjukskrivning har jag slukat böcker så det står härliga till, och genom dem kommit till avgörande insikter. Jag har läst (eller lyssnat på) alldeles otroligt fantastiska romaner, novellsamlingar, sakprosa, diktverk, ett par av dem som inte ens ännu har utgivits. Jag har gråtit med dem, fnissat, reflekterat och haft svårt att hålla paus för annat jag behövt göra. Mina två senaste läsupplevelser har skakat om mina grundvalar så mycket att jag nu behöver skriva om mina tankar. De båda är skrivna av personer som överlevt förintelseläger. Den ena, Viktor Frankl, var neurolog och psykiater, och den andra, Edith Eger, blev sedermera psykolog och forskare. Båda upplevde omänskliga fasor, och båda skapade efteråt metoder att hjälpa sina medmänniskor. Båda har skrivit om sina fruktansvärda upplevelser och i sina böcker berättat om sina metoder som är sprungna ur...
Läs mer