Nyckeln

oktober 01, 2022

Idag på min och min mans gemensamma födelsedag fick jag den, nyckeln till vårt nya hem.

Jag stiger andäktigt in, känner den rena doften och ser mig omkring i rum efter rum efter rum. Tid och rum viker sig, för med mig i tankarna har jag honom jag älskar och ska flytta ihop med. (Hans fysiska jag är nämligen på en upplevelseresa i Bordeaux på en vingård, där han fått jobba hårt och som lön fått bo, äta fantastisk mat och smaka på goda viner.) Men jag är här också fysiskt. Precis där jag ska vara.

Huset är en gediget och rätt nyligen grundrenoverad empirelägenhet från 1842. Här ska alla våra barn, vänner, djur och böcker, tavlor, pinnar och pinaler och framför allt funktioner få välplanerade utrymmen.

Och jag har igen fått göra upp planer för ytrenoveringen, den här gången tillsammans med min man. Jag har lärt mig massor om Karl Johan-stilen som var Nordens svar på empire-stilen. Luftighet och böjda former, kalla färger, som en nordisk disig vinterdag med solnedgångens guldfärgade inslag. Sirlighet och stilrenhet, högt till tak och ett flöde av naturligt ljus genom höga fönster som reflekteras i de ljusa möblerna, det ska vi ha. Med ett litet inslag av empire-stilens pompösa lyx bara genom färgen av mässing och formsydda gardiner. I nedre våningen.

I övre våningen ska det nämligen bli tvärtom, mysigt och lite murrigt. Gästrummen ska bli välkomnande och locka gästerna till skön, mjuk vila. I allrummet med sluttande tak och dess lite mörka stämning med små fönster försöker vi skapa en känsla av brittiskt 1840-tal. Mörka mustiga färger, massor av tavlor och en röd plyschmatta. Antagligen. Vi får se.

Ytrenoveringen börjar på måndagen. Jag hålls knappt i skinnet. Tapetlådorna darrar av förväntan. Jag vill tro att arbetsteamet står och trampar av iver.

Jag som trodde att jag aldrig mera skulle flytta. Jag som var så innerligt ledsen över att behöva flytta bort från mitt lilla blåa hus.

Nu är jag alldeles sprittsprångande ivrig över att snart få flytta in med min man i vårt nya hem.