När konditionsgranskningen via förskräckelse utmynnar i en god framtid för det lilla blåa huset

 I juli fick jag ett gott köpanbud av en familj som kändes som perfekt för mitt lilla blåa hus, en familj som var förtjust i huset och var villig att ta på sig förvaltarskapet inför framtiden. Jag var alldeles oerhört lycklig för det lilla blåa husets del.

Men i konditionsgranskningen upptäcktes det till vår allas stora förskräckelse fukt under golvet. Man kunde konstatera att huset hade renoverats 1985 med dåvarande bästa kunskap genom att lägga plast direkt på småkornigt jordmaterial, och också fortsatt plasten mot den nedersta stocken åtminstone där golvet nu öppnades. På plasten hade man sedan lagt glas- och bergull, och på den plastat papper, före de egentliga golvstrukturerna byggdes på. Kapillärfukten och fukten från utsidan hade ingenstans att ta vägen annat än till strukturerna som borde ha hållits torra.

Tack och lov hittades inga mikrober. Och tack och lov att det hittades nu, före försäljningen.

Fullt förståeligt drog sig köparna ur, det skulle jag också ha gjort i deras ställe. Det hade jag nog faktiskt gjort för snart fyra år sedan om jag bara vetat. Men nu fick jag lyckligt ovetande bo och njuta av varje sekund i mitt vackra hem i tre dryga år, vilket jag oberoende av fynden nu är oerhört tacksam för.

Efter massor av utredningar, sakkunnig- och tjänstemansbesök och har vi nu en helhetsplan som gjorts av Remil. I och med att huset ligger på museiområde, måste allt godkännas av staden, museiverket och Vapora. Vi har nu fått rivningsbeslut på golvstrukturerna i hela nedre våningen och lov att ta bort marken därunder. 

När golvet är öppnat ser vi skadorna, får vi en noggrannare plan för hur arbetet behöver göras för att bevara huset friskt för framtiden. 

Senaste veckoslut fick vi det sista krafset tömt från nedre våningen och från vinden. Idag kommer den byggfirman jag hoppades på mest av allt, Olle Östergård och hans gäng, och börjar riva upp golvet samtidigt som man försöker spara alla lister, alla golvtiljor, alla vackra väggar intakta. Vi gör vårt allra bästa för att renovera grunden och antagligen de nedersta stockarna enligt dagens höga byggstandard så att det blir helt friskt, samtidigt som vi bevarar det gamla och vackra i huset som det är. Byggfirman har en gedigen erfarenhet av gamla hus och en fantastisk referenslista (kolla bara linken där uppe!), som lyfter upp det som för mig är viktigt.

Gården fixas så att den inte längre utgör en risk för huset, och till och med kullerstensgränden ska fixas till vid det området där den under åren stigit mest. Vi fixar också ventilationen i samma veva.

Renoveringen kommer uppskattningsvis att räcka ca 4 månader. Sen sätts huset till salu igen, friskt, vackert och mysigt, och redo för att ta emot nästa 300 år på stadig, frisk grund. Och jag får ge nyckeln vidare till nya invånare.

Ännu anfalls jag av vemod. Älskade, älskade hus.

Tomt och så vackert att det kniper i hjärtat inför golvrivningen

Sista sakerna bärs ut