Om frihet

Jag har långsamläst och uppmärksamlyssnat på kopiösa mängder böcker och tittat på massor av filmer under de senaste åren. Berättelser, stycken och meningar som väcker mina egna tankar. Tankar som inspirerar mig att skriva min egen fiktiva berättelse. Jag håller på att skriva en trilogi med tre prosalyriska berättelser kring samma tema men med olika utgång.

Den senaste tiden har jag tänkt mycket på vad frihet innebär, eftersom den går som en underliggande ström i de tre berättelserna. Jag har tänkt på friheten i de bästa böckerna jag läst i mitt liv, de bästa filmerna jag sett men speciellt de filosofiska betraktelserna jag kommit över. 

Frihet är - som jag ser det - inte något som man själv tar åt sig, utan en grundläggande förutsättning för att överleva också i de värsta av omständigheter. Frihet är inte att kunna göra det man vill, utan att varsebli, tänka och speciellt att förhålla sig till det som sker i ens liv och i livet runt omkring. 

I ett livsskede där man får avstå från mycket av det man tidigare funnit vara självklara livselement - att jobba, resa, uppleva olika platser och olika sammanhang - är det en ytlig frihet man får tampas med. 

Den djupa friheten på det direkt existentiella planet handlar om att försvara sitt land och skydda sin familj i ett anfallskrig som i Ukraina, eller hur man med nöd och näppe har klarat sig genom förintelsen under andra världskriget, eller hur man hanterar att överleva slaveri eller människohandel. Eller hur man kan leva ett meningsfullt liv i ett land som leds av en despotisk, godtycklig envåldshärskare. Eller redan det att man som person är inne i ett kretslopp av kriminalitet, beroenden och tragiska händelser. Eller bara det pyttelilla, som för mig, att leva sina dagar genom att andas sig igenom smärta.

Frihet är då att hitta en känsla av sammanhang, hanterbarhet och meningsfullhet i det skede man lever i. Det som står för grunden av det salutogena tankesättet, faktiskt utarbetat i tiden på basis av intervjuer med överlevande från förintelsen. Det salutogena tankesättet är också kittet i organisationen jag jobbar i. I praktiken innebär det att fokusera på funktionsmöjligheter snarare än funktionshinder, på friskfaktorer istället för riskfaktorer. Att själv eller tillsammans hitta vägar för att man ska känna meningsfullhet och hanterbarhet i sitt liv, på egna villkor i det livsskede eller världsskede man lever i.

Jag har kommit till att friheten i mitt liv är att jag kan fokusera på lyckan i det lilla. Jag har friheten att njuta av mina dagliga små sysslor, som att hålla hemmet prydligt, hålla kontakt till mina barn och vänner på olika sätt, sticka en tröja till mitt barn, prata små videosamtal med mitt barnbarn, att kunna skriva, att kunna delta i olika evenemang på distans, att få besök. Och hundens lek och den friska luften när jag promenerar med henne. 

Då känns de stora friheterna plötsligt enorma, att välja vem jag älskar och får ta emot kärlek, att kunna se på världen med stor ömhet, att mata min kreativitet på sätt som jag väljer själv, att kunna välja att leva i ett land där jag har mat på bordet, kvalitativ sjukvård som finansieras av skatter och mod att leva med öppet sinne för dem jag möter. Och friheten i livsstigarna som mina barn fått välja, alla mina fyra barn och deras partners är nu utexaminerade och gör på sina egna sätt världen lite bättre.

Frihet för mig är att just nu kunna välja att leva nära.

Två nyutexaminerade döttrar, en barnmorska och en psykolog

Min hund som ger mig kärlek, lek och promenader

Böcker på mitt nattduksbord just nu

Stickar in kravlös kärlek i varje maska