Kanske drömmar kan bli verklighet?

Jag har närt en dröm sedan tonårstiden. 

Som en jäsdeg existerade den i mitt inre. Ibland bubblade den upp till ytan, men jag dämpade den fort med ett tätt lock. Jag lät vardagen och åren kväsa den sköra drömmen.

Jag fortsatte ändå att skriva smått och läsa stort, den största inspirationskällan och viktigaste skolan. Jag hittade min röst, mitt språk och min egen stil. Jag tappade dem igen.

I ett års tid har jag nu aktivt jobbat på att drömmen skulle kunna bli verklighet. Jag deltog i författarna Johanna Holmströms och Hannele Mikaela Taivassalos Skriftskolan, den kreativa vägen till ett färdigt manus. 

Under den väluppbyggda, lärorika och inspirerande helheten hittade jag tillbaka till mina egna ord, till min egen intonation. Jag lärde mig om mina styrkor, började förstå mina varggropar och lärde mig långsamt akta dem. Jag stärkte min känsla för språket, och kärleken till det växte sig ännu större än tidigare. 

Vi kursdeltagare fick samtidigt ta del av varandras fantastiska arbeten, av varandras processer och insikter. Vi fick ett skrivande sammanhang. 

En liten stund per dag kan jag sitta vid datorn. Varje liten stund för mig närmare min dröm.

Nu jäser degen lugnt täckt av en linnehandduk, utan lock, och väntar på att få sin form. Kanske min dröm blir sann. Kanske jag en dag kommer igenom förlagskarusellen med en varm nytryckt bok i handen. 

Kanske jag en dag kan titulera mig författare.

Jag kan uppfatta formerna och ljuset smekning

Inspirerad glädje

Skrivdon

Skickliga kursledare

Om att lyssna noga

Livboj och båt i rätt tid