Att finna glädje i rötter, ömhet och skönhet

Ja, vi vet att det är så.

Lyckan står inte att finna i sådant vi kan uppleva att vi äger eller har, som en plats på jorden, ett föremål eller en dyrgrip. 

Ändå kan vi ju finna glädje i något som vi får rå om och förvalta under vår stund på jorden. 

Som detta - att jag i min verandaliknande matsal i min 80-talslägenhet har fått äran att ha matsalsmöblemanget som min farfarsfar hade i sin matsal på sin gård. Min farfarsfar tog med sig sitt efternamn från Danmark, det efternamn också jag och många av mina släktingar och många i min familj bär. Min farfar och farmor fick ärva bordet av honom. Jag fick i min tur ärva matsalsmöblemanget av min farmor, hon hade valt just mig av alla sina arvingar att få det, det känns fortfarande stort.

Det känns ännu större att jag dessutom på mitt vackra vitmålade sekelskiftes släktmatbord kan duka upp till fest med en servis från min farmors hem, Arabias Fasan, varav många enskilda delar härstammar från ännu tidigare generationer. Jag minns hur det kändes fint och festligt när farmor dukade fram med sitt finaste porslin och nyputsade silver för oss. 

Nu får jag göra en vacker dukning med dem själv. En dukning som har långa rötter och sprider ömheten i dem vidare till följande generationer. 

Jag smeker kärlens yta med mjuka fingrar. Jag tänker på alla middagar de varit med om under seklet, alla rätter de bjudit på, alla samtal de hört. Tack, viskar jag.

Gammal släktservis på gammalt släktbord

Skir och luftig dukning

Jag kan inte se mig mätt

Jag är dessutom extra glad över att jag hittade på att köpa en servis av Rörstrand som jag kan kombinera de gamla kärlen med för att få bättre funktion. Grace, heter den, midnattsblå. Jag köpte den från Royal Design, som skötte hemleveransen så att allt var välpackat och stadigt - och kom fram helt. (Så otroligt skönt att numera inte behöva bekymra sig över transporten, speciellt när man varken har bil eller kan bära.)

Tänk om också den nya tallrikarna också blir något som går vidare från generation till generation. Vem vet?

När den flata tallriken behöver vara större, passar den nya fint med den gamla

Här är Rörstrands Grace kombinerad med en äldre Arabias Maisema, som jag fått av min mamma. Kombinationen ger rytm och djup i dukningen. Maisema använder jag till vardags, men på det här sättet blir den väldigt festlig.

Jag är kanske inte lyckligare, men väldigt glad och tacksam över hur idén tog sig i form.