I det lilla blåa huset

I två månader har den stått undangömd i en knut. Ja, jag fnissade till och med till nervöst när ergoterapeuten på senhösten under ett hembesök föreslog att jag skulle ha den till hjälp åtminstone om morgnarna, då min ryggsmärta är som allra värst. Så illa är det väl inte, tänkte jag.   Men min son hjälpte mig att hämta den och en massa andra hjälpmedel ergoterapeuten rekommenderade från sjukhuset. Nästan alla andra hjälpmedel har jag tacksamt tagit i bruk, men den i knuten har känts som ett avgrundsstort steg. Sedan dess har läget blivit ännu värre, och i morse när varenda litet smygsteg gjorde så ont att jag fick tårar i ögonen, gick jag försiktigt till knuten.  - Kan du hjälpa mig lite, frågade jag viskande.  Den svarade inte, men stod där lugn och trygg.  Jag vecklade ut den. Den hjälpte mig. Alldeles otroligt mycket. Rollatorn. Det märkvärdiga är att jag skulle reagera ärligt oförstående om andra människor som för att klara av sina vanliga behov behöver hjäl...

Oktober, du älskade oktober. In i mitt ljusa hem i sparsmakad färgsättning flödar du in med färgexplosioner från alla fönster.  Matsalen fyller du med hängbjörkarnas guld och gungande blickfångande brytning mellan grönt och gult, medan löven dalar ner på marken. Balkongen bredvid förför du med rönnens gröngula blad och bär i den sena höstens djupaste röda, som glada små överraskningar här och var. Vardagsrummet och sovrummet låter du fyllas av lönnarnas lekfulla nyanser av orange, gult, grönt och rött, medan du täcker gräsmattan i dina färger.  Den allt lägre solen förstärker alla färger du flödar in till mig.  Oktober, jag älskar dig. Mitt hem, jag älskar dig. Genom mitt fönster flödar färg och ljus rakt i min inter- och exteriör medan morgonsolen smeker min själ genom färgerna nära havet

Ja, vi vet att det är så. Lyckan står inte att finna i sådant vi kan uppleva att vi äger eller har, som en plats på jorden, ett föremål eller en dyrgrip.  Ändå kan vi ju finna glädje i något som vi får rå om och förvalta under vår stund på jorden.  Som detta - att jag i min verandaliknande matsal i min 80-talslägenhet har fått äran att ha matsalsmöblemanget som min farfarsfar hade i sin matsal på sin gård. Min farfarsfar tog med sig sitt efternamn från Danmark, det efternamn också jag och många av mina släktingar och många i min familj bär. Min farfar och farmor fick ärva bordet av honom. Jag fick i min tur ärva matsalsmöblemanget av min farmor, hon hade valt just mig av alla sina arvingar att få det, det känns fortfarande stort. Det känns ännu större att jag dessutom på mitt vackra vitmålade sekelskiftes släktmatbord kan duka upp till fest med en servis från min farmors hem, Arabias Fasan, varav många enskilda delar härstammar från ännu tidigare generationer. Jag minns hur de...

Oftast kommer mina djupaste insikter genom samtal och mycket ofta genom meditation i övningar eller i naturen.  Men under min långa sjukskrivning har jag slukat böcker så det står härliga till, och genom dem kommit till avgörande insikter. Jag har läst (eller lyssnat på) alldeles otroligt fantastiska romaner, novellsamlingar, sakprosa, diktverk, ett par av dem som inte ens ännu har utgivits. Jag har gråtit med dem, fnissat, reflekterat och haft svårt att hålla paus för annat jag behövt göra. Mina två senaste läsupplevelser har skakat om mina grundvalar så mycket att jag nu behöver skriva om mina tankar. De båda är skrivna av personer som överlevt förintelseläger. Den ena, Viktor Frankl, var neurolog och psykiater, och den andra, Edith Eger, blev sedermera psykolog och forskare. Båda upplevde omänskliga fasor, och båda skapade efteråt metoder att hjälpa sina medmänniskor. Båda har skrivit om sina fruktansvärda upplevelser och i sina böcker berättat om sina metoder som är sprungna ur...

När det är som värst, är jag bara en trasa. Smärtan övertar min tankeförmåga och äter omättlig all min kraft. När det är som bäst, klarar jag mig riktigt bra och kan vända det jag hamnat i till en möjlighet. Trots att jag har ont och är helt utmattad, kan jag skriva, meditera, läsa och bli lite klokare för varje ord av fantastiska tänkare jag andas in. Allt det älskar jag djupt. Jag kan också vila och lugna mitt sinne under smärta genom att andas acceptans, ömhet och ro. De är mina dagliga pärlstunder. Förändringarna i mitt smärtläge påverkar min tanke väldigt mycket. Jag fick till exempel gepanter som anfallsmedicin mot migränen, och det minskade antalet anfall per dag till hälften. Det kändes nästan euforiskt.  Men när också ryggsmärtan under de senaste månaderna har blivit värre, nästan outhärdlig, känner jag mig nedslagen. Jag gör allt som hälsovården säger, men jag får inte kontroll över den. Undersökningarna och vården på ortopedin i Helsingfors universitets centralsjukhus sk...

I mitt hem finns ingen luftvärmepump.  Eftersom en stor del av mitt hem består av fönster kombinerat med att mitt hälsotillstånd innebär en mindre tolerans för hetta, solljus och de ränder persienner skapar, behövde jag hitta på en lösning. Och dessutom en lösning som är vacker och fridfull att se på, som är ljus och luftig. Nu har jag funnit lösningen och den bereder mig stor njutning. Nämligen skira naturvita linnegardiner i mängder och massor. Linnegardiner har jag ju länge älskat och redan haft i många av mina tidigare hem. I generationer har man använt dem som solskydd. Det för mig nya i idén nu är att ha massor av dem vid de stora fönstren, så att varenda solstråle stängs ut, samtidigt som gardinerna faller vackert i mjuka vågor. Lite så där hotellaktigt. Under sommaren är gardinerna fördragna de timmar solen gassar in. De mjukar upp solljuset samtidigt som de släpper igenom synintrycket av ymnig grönska utanför fönstret. De fungerar som myggnät när fönstren är öppna. Jag nju...