Inlägg

10 råd om att leva lycklig med svår kronisk smärta

Bild
Många har frågat mig hur jag klarar av att hantera min smärta, att leva ett liv som till största delen är fyllt av glädje och ro trots en svår kronisk migrän och diverse andra sjukdomar som skapar smärta. Vägen hit har inte varit lätt. Vid varje anfall, som just nu är minst en till två per dag, fick jag i flera år panik redan vid auran. Jag visste i vilket skede av auran smärtan skulle slå till som ett knock out slag, alltid på samma plats i huvudet. Jag visste också att jag då skulle bli utslagen i flera timmar, jag bara låg i ett mörkt tyst rum och bodde i den vansinniga värken. Därför försökte jag fixa allt det jag behövde göra färdigt under auran - jag gick snabbt ut med hunden, plockade undan eventuell mat i köket, gick på toan och what not, allt medan synfältet flimrade och hade blinda områden, tillfälliga synfältsbortfall och jag mådde kraftigt illa. Efter det värsta skedet av värken med sina halvsidesdomningar och ljus- och ljudkänsligheter 4-5 timmar senare, kunde jag sedan sa...

Ett år av mitt liv och tre underbara nyheter

Bild
Jag hade födelsedag igår. Jag översköljdes av gratulationer och mina döttrar hade blommor, kanelbullar och kloka frågor med sig. Några av frågorna dottern ställde handlade om mitt senaste levnadsår, bland annat vad jag uppskattat mest och vad jag har lärt mig. Det viktigaste är säkert att jag lärt mig att klara mig med min migrän. Jag får inte längre panik när anfallen skapar sin varnande ilskna aura, och blir inte längre lamslagen av smärtan. Jag är inte längre rädd för anfallen i förväg, utan tassar på i ullstrumporna, och hanterar anfallen när de kommer. Jag och barnen och deras familjer har hittat på att samlas alltid månadens sista söndag, med kravlös samvaro och en liten bit mat. Det njuter jag av enormt. Många av mina vänner har i sin tur kommit för att träffas, promenera lite och ta en kopp kaffe tillsammans. Vilka underbara samtal vi har haft. Mina syskon och min mamma har jag också träffat en hel del under året. Dessa möten med familj och vänner var det roligaste under mitt s...

Världssmärta, mod och snällhet

Bild
Världssmärta ligger som ett täcke över mig. Hur jag än försöker sparka under det, ligger det där, envist, tungt och knöligt. Men så ramlade jag än en gång över en dikt som hjälper mig att få luft under täcket. Luft och en strimma ljus. Medan jag sparkat under det knöliga täcket har människor kommit och gått i min omgivning. Jag har träffat människorna i mitt liv. De hjälper mig mer än jag överhuvudtaget har kunnat fantisera om, och jag gör mitt bästa att hjälpa också dem på sätt som jag klarar av. (Det går inte jämnt ut, hur jag än försöker.) Jag har läst fantastiska böcker och haft härliga boksamtal. Jag har skrivit. Folk har gått på promenad med sina hundar, de har stannat och pratat lite grann. Folk har varit vänliga, glada och helt enkelt snälla. Dagarna har blivit kortare, kvällsmörkret är tätt och ännu augustivarmt. Det vanliga vackra livet fortgår trots det fruktansvärda som pågår i världen.  Mina tankar har kretsat kring när man ska sätta ner foten, och hur man då kunde gör...

Kravlös kärlek

Bild
Jag har inspirerad av Elizabeth Gilbert börjat med en underbar, välgörande vana.  Vi längtar efter en totalt kravlös kärlek, säkert var och en av oss. Jag tror att en sådan existerar, och upplever den själv i relation till mina barn och deras familjer. Så till den grad att jag drabbades av den när de föddes, och den har hållit i sig. Barnens uppgift är att bli självständiga, vilket gör att de inte skall vara kravlösa i sin kärlek till föräldrarna. Djup vänskap upplever jag är mycket nära en kärleksrelation, men inte ens de allra närmaste vännerna vet allt om oss. Den romantiska kärleken i sin tur är sällan helt kravlös. Tvärtom innehåller den ofta många om och om inte. Det vi kanske alla längtar efter är ju just en kärlek utan dessa om och om inte. En kärlek som älskar oss för den vi är, inte för den vi kunde vara.  Gilbert säger i bland annat ett instagram-inlägg att vi kan ge det åt oss själva. Till exempel i de stunder hon angrips av tankar där hon förminskar sig själv som ...

Kropp och själ och pusselbitar

Bild
Det var en ljuv försommarmorgon. Småfåglarnas och koltrastens sång flödade in genom öppna fönster. En äntlig solvärme omslöt mitt hem där jag satt nyduschad och lät håret självtorka. Jag satt och andades morgonsol och helgdagsro. Jag kände att livsbitarna lite föll på plats, en efter en. Andras insikter och one-liners fick betydelse och ett samband. Detta tack vare kroppen som tvingar mig att stanna upp samtidigt som jag allt bättre copar med smärtan som inte ger vika. Mycket har hänt sedan jag skrev senast. Kroppen krånglar allt mer, men själen mår bättre, känner jag. Jag skall försöka sätta ord på en del av mina tankar där i försommarsolen. Det mesta jag väljer att skriva om här är självklart och sådant man hört och förstått åtminstone i stunden. Men för mig var de här en del av de bitar som föll på plats. En överlevare från ett koncentrationsläger - jag minns inte denna pianists namn - sade med av ålderdom och klokhet bruten röst "Remember, everything is a lesson, everything....

Bort från knuten

Bild
I två månader har den stått undangömd i en knut. Ja, jag fnissade till och med till nervöst när ergoterapeuten på senhösten under ett hembesök föreslog att jag skulle ha den till hjälp åtminstone om morgnarna, då min ryggsmärta är som allra värst. Så illa är det väl inte, tänkte jag.   Men min son hjälpte mig att hämta den och en massa andra hjälpmedel ergoterapeuten rekommenderade från sjukhuset. Nästan alla andra hjälpmedel har jag tacksamt tagit i bruk, men den i knuten har känts som ett avgrundsstort steg. Sedan dess har läget blivit ännu värre, och i morse när varenda litet smygsteg gjorde så ont att jag fick tårar i ögonen, gick jag försiktigt till knuten.  - Kan du hjälpa mig lite, frågade jag viskande.  Den svarade inte, men stod där lugn och trygg.  Jag vecklade ut den. Den hjälpte mig. Alldeles otroligt mycket. Rollatorn. Det märkvärdiga är att jag skulle reagera ärligt oförstående om andra människor som för att klara av sina vanliga behov behöver hjäl...

Jag älskar dig

Bild
Oktober, du älskade oktober. In i mitt ljusa hem i sparsmakad färgsättning flödar du in med färgexplosioner från alla fönster.  Matsalen fyller du med hängbjörkarnas guld och gungande blickfångande brytning mellan grönt och gult, medan löven dalar ner på marken. Balkongen bredvid förför du med rönnens gröngula blad och bär i den sena höstens djupaste röda, som glada små överraskningar här och var. Vardagsrummet och sovrummet låter du fyllas av lönnarnas lekfulla nyanser av orange, gult, grönt och rött, medan du täcker gräsmattan i dina färger.  Den allt lägre solen förstärker alla färger du flödar in till mig.  Oktober, jag älskar dig. Mitt hem, jag älskar dig. Genom mitt fönster flödar färg och ljus rakt i min inter- och exteriör medan morgonsolen smeker min själ genom färgerna nära havet